Blir inte så mkt att skriva här när vi ligger nere med allt! Tror jag ska ringa en runda nästa v å se så att alla papper är som dom ska och på rätt ställe, kontrollbehov som man har ;)

På Valborg ska vi träffa en av mina bästa vänner sedan många år tillbaka. Hon har en 5 veckors bebis. Jag har ångest ångest ångest! Över hur det kommer gå och hur jag ska bete mej :( hon skickar meddelanden och skriver hur mkt hon saknar mig och jag saknar henne också men hela den här bitterheten jag har går ut över vår fina vänskap. Vad f*n ska man göra?! Känner att jag inte kan undvika situationen längre utan nu måste jag ta tjuren i hornen och träffa dom hur ont det än gör i mitt bebislängtande hjärta! En sak som ändå måste tilläggas är att jag är så himla glad för deras lycka men det svåra är att bli påmind om vårt misslyckande hela tiden. För er som vet behöver jag nog inte förklara, ni fattar ändå vad jag menar, eller hur?!