Oh my god! Hehe i går tog vi beslutet att sätta igång med IVFn. Ringde till RMC igår för att kolla om det gick bra och det var nemas problemas. Tog första proverapillret i går och om kroppen min beter sig som tidigare gånger borde mensen komma den 19/8!

Vi velade in i det sista för om vi skulle skjuta detta på framtiden. Har i tidigare inlägg skrivit att en närstående blivit sjuk. Det är nämligen så att min Mamma har fått cancer och går nu på cellgifter. Det i sig är ju jobbigt och att dessutom ha en IVF att tänka på... Men det känns värre att låta IVFn vänta, blir spännande att ha den att tänka på och inte bara allt annat jobbigt.

I går var vi och hälsade på min och mannens blivande gudson. Första gången på länge kunde jag verkligen njuta av att hålla en bebis i min famn. Kände inte ens den minsta lilla bitterheten eller sorgen över att vi inte har en liten. Jag blev istället fylld av förväntan och hopp om att det nu äntligen ska bli vår tur. För det SKA det!